En trivsam berättelse av broder Mullo
Började i måndags e.m. när jag begav mig från hemorten ett par timmar upp i bergen till byn Mertola så jag skulle ha bra utgångspunkt för tisdagens fortsatta resa. Vid hotellet i Mertola såg jag ett drygt dussin svenskreggade nya BMW hojar. Det visade sig vara en grupp som Carbarks ordnat. Ute på 7 dagars åkning för skäliga/hutlösa 29.000SEK. Hur som helst ett bra initiativ. Ni kan kolla på turen som de just nu är ute på under “Portugal, där väg möter hav” på hemsidan https://www.event.carlbarks.se/ Ett gäng trevliga medelålders män och två damer.
Tisdagen inleddes med tur genom bergen över till Spanien. Vackert grönt och fina vägar eftersom nog hela EUs vägfond sponsrat släta och nyasfalterade vägar runt om i Spanien (förutom A 447). Dagens avslutades med resa från bergen ner mot stora slättområdet och anslöt till vägen mellan Sevilla och Cordoba. Varm tråkig transport på 8 mil till Cordoba. Muntrade upp mig med kall öl och tapas i Cordoba.
Onsdagen inleddes mot bergen norr om Cordoba. Fortfarande fina kurviga och backiga släta vägar. Detta tills jag kom till vad herr GPS sa jag skulle ta av på grusväg uppför ett berg. Såg vanskligt ut och vid koll på kartan fanns denna väg inte ens utsatt och alternativa väga innebär stora omvägar från rutten. Så upp för grusberget!
Till en början helt ok men sen potthål överallt och stenar i diverse storlekar som jag till en början försökte åka slalom mellan. Men insåg snabbt att det skulle ta väl lång tid på den 13 km långa sträckan. Tänkte vad el Prez skulle ha gjort och ställde mig upp och drog på. Mindre stötigt när man flyger över guppen men vanskligt i kurvor när det släpper på stenunderlaget. Med andra ord SKOJ!
Sedan ett tiotal mil på lugnare fina vägar till jag kom till väg A 447. På kartan ser den otroligt fin ut. Och började med tämligen raka vägare genom den vackra naturen med olivträd överallt. Sen övergick vägen till lättare grus, sen kom potthålen, sen kom grus och sten. Stärkt av den förra grusvägen ställde jag mig upp och drog på. Nu var denna väg mycket mer kurvig och backig. Men glad i hågen fortsatte jag. Insåg snart att ingen bil kör på denna väg och under alla 6 mil fanns ingen bil, mc, annat på vägen som EU och Spanien glömt. Men som gud inte glömt utan sparat till mig att åka genom underskönt landskapt med höga berg och djupa dalar.
Stannade vid en topp (drygt 700 möh så inte jättehögt) och fick en paus med ett härligt lugn medans hojen svalnade (105 grader). Fortsatte sen och nyttjade hela vägbredden eftersom jag visste jag var ensam. Framkommen till en by där vägen åter blev asfalterad och slät. Efter tankstopp (drar ca 0,5 l/mil) fortsatt resa genom bergen ner till Sevilla. Snurrad runt inne i staden och insåg snart att jag vet inte vad jag ska göra, bo, äta i denna stora stad.
Minns att jag tidigare avgivit och hållit löfte att inte stanna i så stora städer. Hade ingen plan för dagen efter så ingen alternativ plats att åka till och kom inte på nått i stunden. Klockan var ca 19.00 så jag tänkte. Näää, nu åker jag hem och lägger mig. Blir jag trött kan jag ju alltid stanna (minns jag tänkte samma när jag kommit till Köpenhamn från Paris hehe) eftersom dagens körning varit krävande. Sagt och gjort så hemfärd på drygt 20 mil. Anlände således igår kväll. Fin resa ett par dagar på ca 115 mil.
[st-gallery id=”5e6bb9095d6c7″]
