Mugglarn, Rörmokarn och Jake församlades på Shellmacken invid Botkyrka Kyrka för en stilla tur i aftonsolen. Församlandet hade skett betydligt tidigare om inte LostRiders Road Captain tillika Vädergud, Månstråle, hade låst in Mugglarns hoj i fågelburen på garaget i bottenvåningen. Därmed fick undertecknad kasta sig på BlackPearl och “hasta” genom rusningstrafiken in till Sveavägen – som vid femtiden endast har ett fåtal bilar (per kvadratcentimeter!)

HD Magnus hade aviserat intresse för att följa med men i min egen förvirring glömde jag bort honom och blev därmed honom skyldig nästa runda i baren när så vankas.

Sålunda hade det börjat skymma väl vi anlände Shellmacken och Rörmokarn undrade var vi hållit hus men raskt blev det annat ljud i skällan när vi startade på vårt lilla “abenteuer”. Rosenhill blev målet och tålmodigt med BlackPearl i mitten vallade gossarna mig till målet.

Skitsnack, kaffe och goda mackor väntade och inget gav orsak till besvikelse. Tjejerna på fiket var goa och glada som vanligt och vi stannade förbi stängningsdags varpå slingerbulten väntade.

BlackPearl på Slingerbulten upplevdes ungefär som SS Titanic på gokartbana så det var med viss lättnad när jag åter såg stadens ljus. Dock skall noteras att gula glasögon var superbra i mörker och hjälpte otroligt. Nu kunde jag se alla grynnor och skär !!  HJÄLP!!

En härlig kvällstur med andra ord och när vi skiljdes bar det av mot de nybyggda tunnlarna där Mugglarn’s moppe fick smaka smisk (för den skrek ordentligt 🙂

Dagen därpå bar det av söderut och jag längtade hem till min familj. Cruise control satt på 120km/h och BlackPearl dundrade söderut men tydligt var att den höga hastigheten hade negativ inverkan och vid Mjölby slutade generatorn att ladda och batterinivån gick rask nedåt tills varningslampor började lysa och jag var tvungen att stanna (även för att tanka) vid Brahehus. Hjälpsam personal försåg mig med en starter och jag lät batteriet suga kraft i en halvtimme innan jag klädde på mig igen och ställde siktet på Harley butiken i Jönköping.

Nu kände tydligen BlackPearl att kärlek flödade (emellan mina svordomar) så av okänd anledning började generatorn ladda igen och jag struntade i Jönköping utan satsade söderut så långt det gick. Vid Skåneporten tog orken slut och med kramp i benet var jag tvungen att stanna. Mera bensin inför nyfikna åskådare och sedan upp i sadeln och sista sträckan hem varmed ett par fantastiska dagar i Stocklahoma var till ända. Tack för allt !!!

Er
//Jake