Att natten skulle vara så lång kunde jag knappast föreställa mig. Tydligen var denna natten mycket längre och även synnerligen tråkigare än andra vad man skulle kalla normala nätter. Klockan ville liksom inte ta sig fram över sekunderna och minuterna som vanligt. Det var som om de inte bidrog till visarens framsteg utan snarare försökte hindra den. Nåja, till slut och mot all förmodan så blev klockan i alla fall nästan 6 på morgonen och därmed fullt accepterat att kliva upp ur sängen.
Anledningen bakom min iver var givetvis att BlackPearl återvänt till hamnen och låg nu redo för nya äventyr men först var jag tvungen att reva segel. En bit snöre och en liten kap var allt som behövdes. Snöret fäste jag först i framdäcket och sedan i kapen varpå jag måttade in mot rutan i lämplig höjd och startade sedan kapen. Tack vare att den satt fast i snöret var det inga problem att låta den beskriva en båge tvärs över rutan. Gissningsvis ca 6 tum hög blev den kvarvarande rutan så med revat segel var hon nu redo för att äntra de sju haven.
Frukosten var sedan länge både uppäten och bortplockad. Hunden var ordentligt promenerad så nu var det bara hojen kvar. Disigt med goda förutsättningar för regn imponerade inte på mig så järnet startades och kosan styrdes ut på nya äventyr.
Bassholma var en ny bekantskap som hade massor av fina vägar såväl dit som hem.