Det räcker inte bara med attraktiva erbjudanden i form av bra priser och konkurrenskraftiga finansieringsalternativ. Det är ju så mycket mer som måste stämma, hojen måste vara rätt, lågmilare, utrustning som passar en gammal man, highway pegs är ett måste…. ja. Så fann jag en liten trivsam firma utanför Helsingborg som heter “Bikeman” och har funnits i ett antal år. De är fristående och har fördel av att kunna importera hojar från Europa, i detta fallet från England.

Jag var tveksam eftersom Electra har så lågt styre och en trång förarmiljö men Black Pearl har svankstöd – onekligen en gåva från alla Gudar i MC himlen till gamla MC-åkare med diskbråck. Jösses va skönt!!! Styret skall – enligt säljaren – gå att kröka upp en bit… vi får väl se.

Black Pearl är från 2002 och har endast 16000 kilometer på mätaren något som styrks av gummit på pedalerna och handtagen som endast är lite slitna. Det låga miltalet styrks även att att kromet på höger sida har börjat släppa… järnet har nämligen stått parkerad utomhus i flera år. Men det är klart – hur många bra MC dagar finns det på ett år i England…. typ inga…  kan tänka mig att de glömde köpa TAK till Electran 😉

Så när allt verkade rätt tittade frun på mig med en lurig blick och sade “den passar dig, jag gillar den”. Martin tyckte den var OK men var mest hungrig och ville ha hamburgare. Nu satte jag mina förhoppningar på att säljaren skulle vara otrevlig och lukta illa och att finansbolaget skulle sätta käppar i hjulet. Mina planer misslyckades spektakulärt! Köpekontrakt undertecknades och handpeng betalades. Den 18:e November är hon riggad och klar och jag kan segla hem the Black Pearl – captain “Jake” Sparrow känns som ett passande alias just nu.

Har redan funderat på en liten pirat-logga på järnet…  på landet har vi mycket tid att hitta på dumma ideer.