Semestervecka mitt när alla andra arbetar leder endast till trams… För mycket tid och för lite sysselsättning lockar fram de mest korkade idéer som att till exempel besöka Probike i Helsingborg och ha ett långt samtal med Ludde om fördelarna med att köpa en sprillans ny Electra Glide… What could possibly go wrong???

En ap-snygg blå och svart (two-tone) Electra Glide Standard med en hyfsad prislapp fick mig på fall. Alla fördelarna klev fram i dagsljuset och finansieringen blåste bort spöket “inga pengar” varpå the furure seemed wide open… så jag frågade Ludde om jag fick torrbryta lite och dessvärre sade han “Ja” så jag gränslade kromsläden och noterade genast vilken liten hoj det är. Trångt mellan styret och fotpinnarna men han hade argument även här. Det närmade sig avslut med stormsteg. Jag klämde om styret och blickade framåt och letade efter känslan att färdas tillsammans med LostRiders. Hojen var helt rätt, präktigt stor och ordentligt maffig… så vad var det som saknades? Jag lät blicken fara över instrumenten, kikade över framrutan och tryckte mig ytterligare något ner i sadeln. Nix, fortfarande inte. Så kom helt plötsligt meningen; -Det finns bara en hoj till som jag gillar och det är den som står borta i hörnet… bakom min högra axel. Suck… den som jag spanat in sedan första gången jag besökte butiken. Probike’s egen custom hoj från 1998. Lackad och massor av godis med noll mil på mätaren. Den passar mig perfekt… Lagom stor, gott om plats, cool, klassisk, fräck… tja, den har allt som en ung pojke kan önska sig. Frågan är vad skall jag med ett sådant span till. Kanske bäst att bara må gött…?