Så var de tre musketörerna varken 4 eller 3, de var endast tvenne gossar som checkade ut från Kaskö och packade sina hojar. Torpeden på mindre än fem minuter förståss och jag fick hjälp av gruvarbetare och lastkranar för att få upp all min skit på hojen. Den såg ut som en resande cirkus och jag undrade vad som flugit i mig. Rädd att flyga eller ovan att resa… jag vet inte men mycket saker var det. Så hoppade hojarna igång och vi tankade en sista gång på den övergivna bensinmacken på Kaskö. Därefter hade vår Road Captain lagt upp en lagom dagstur som gick in över halva Finland, ner mot Helsingfors och sedan över till Åbo. Det såg ju enkelt ut på kartan men avstånden var något längre i verkligheten än vad jag räknat med så nu fick jag uppleva hur Torpeden kör när han är ensam. Givetvis lugnt och försiktigt !
Städer, byar, skyltar, granar och ännu mer granar viftade förbi tills vi efter ett litet stopp vid en nedlagd restaurang utan el, nådde en annan “scenic road” som slingrade sig över ett antal öar ner mot Helsingfors. Vackert så och jag lyckades balansera min packning utan missöden fram tills dess att regnet kom. Ett sista pit stop för att krypa in i regnstället och trycka ner en varm korv i pratkvarnen sedan var det full fart mot färjan. Vädrets makter gjorde sitt bästa för att dränka oss och nog tärde det lite på humöret men det vara bara och vrida på så att vi allt som hastigast nådde färjelägret.
Solen tittade fram och vi passade på att byta till torra kläder. Därpå hamnade vi i samspråk med en annan knutte som varit på träff och hade säkert upplevt en massa men det dånade i mina öron så jag fattade inte så mycket. Väl var säkert det för han såg hård ut och hade säkert gjort saker som inte passade sig för våra silkesöron. Till vår räddning kom färjan och vi kastade ombord hojarna och efter mycket pysslande kunde vi tillträda våra kojer och upprätta härläger i hopp om att det viktigaste skulle torka tills nästa dag.
Middag ombord lät oss väl smaka och vi kunde lugnt konstatera att Finland behöver man inte besöka igen. Skit-tråkiga asfaltsvägar som var spikraka med skog på alla sidor. Lite trafik var ett plus men de har vi i Sverige också. Grusvägarna var roliga även om vi inte hade äventyrshojar. Det gick hur bra som helst med street-hojar. Även Magnus fick fart på sin kromsläde så hatten av för det. Men grusvägar har vi hemma i Svedala också så det räcker gott för oss med en resa till Finland.
Vi tackar och bockar. Alla kom hem hela och välbehållna. Därmed avslutas LostRiders 2013
//Jake
