Det var tänkt att vi skulle vara fyra men så blev det bara tre och endast två kom tillsammans hem och blott en styrde kosan åter Skåne. Detta skulle väl kunna betraktas som någon form av “management summary” vilken som vanligt missar allt väsentligt så det är väl bäst att starta från början, Julbordet 2012, där fyra glada herrar smörjde kråset på ett av hufvudstandens bättre etablissemang vad gäller atmosfär och mat i en angenäm anrättning. Någon, troligtvis HD Magnus, framförde tanken att ta hojarna till Finland – sikta rakt in i sjödistriktet och hoppas på det bästa. Vore väl konstigt om en sådan plan inte skulle falla väl ut varpå de trenne av mat och brännvin väl fyllda herrarna i hans sällskap utbrast i en gemensam segerskål för planens tillkomst och tillika genomförande. Trohet och enighet på mötet.

Sålunda vidtog 6 månaders planering med tillhörande glädjeämnen och förtvivlan. Troligen var det väl den omfångsrika planeringstiden som skapade förutsättningar för de galenskaper vad gällde såväl utrustning som packning. I ett förvirrat ögonblick monterade jag en GPS på styret och trodde fåfängt att den skulle leda mig till äventyr eftersom jag studerat google maps och funnit vad jag trodde både trevliga och vackra vägar hos vår granne i öst. Så kom så till sist den dagen så jag om morgonen lastade på allt som jag hunnit fundera ut att jag behövde och lät mig inte avskräckas av att hojen såg ut som ett resande teatersälskap med säckar och kassar lite överallt. Vägegenskaperna förbättrades väl inte direkt men det var något som kämparanda och segervilja kunde överkomma. Dagen förflöt i ett soligt rus och E4 bytte profil och var stundtals en grusväg som slingrade sig genom vårt vackra avlånga land. Den nymonterade GPS enheten av märket GARMIN envisades med att obönhörligen leda mig till E4 även om jag ställt in den på att undvika motorvägar…. envisa apparat, så äventyret började så fort jag struntade i vad min lilla GPS föreslog utan följde mina egna instinkter som osvikligt ledde mig vilse på de mest trevliga sätt. Massor med fantastiska vyer och byar passerades innan jag så småningom återfick sans och balans och letade mig tillbaks till den riktiga E4 och stormade nordvart mot Stocklahoma för att träffa övriga deltagare. HD Magnus och Torpeden anslöt men Mugglar’n hade tvingats lämna återbud och låg nu fast förankrad som konvalescent. Sålunda samlades vi utanför HD Magnus garage och sedan styrde kosan genom ett sommarvackert Stockholm till Södermälarstrand där pråmen väntade oss för överfart till Finland.

Skrålande Asiater och förväntansfulla Svenskar blandades med hemvändande Finländare till en angenäm soppa som säkerligen hade trevligt fram på småtimmarna men eftersom vi var beridna tvingades vi följa Torpeden’s strikta anvisningar för ölkonsumption kvällen före körning. En – för oss övriga fortfarande hemlig – applikation på hans androidliknande handprotes angav riktlinjer för alkoholens inverkan på våra späda kroppar. Vi hade känslan att han mata in siffror för Moby Dick men det hela avlöpte väl och fräscha och utvilade möttes vi på däck invid hojarna där vi kunde se hur pråmen öppnade sitt gap och inmundigade den hälsobringande Finska luften.